Min utrustning
Precis som alla andra hästmänniskor så äger jag utrustning för minst dubbelt så många hästar som jag faktiskt äger... Så nu tänkte jag börja med att göra en liten presentation av mina selar och hur jag upplever dem!
Den sele jag har haft längst är min gamla travsele. Just min travsele är förhållandevis stor och tung, med remselning. Kort och gott är det en däckel runt magen, där vagnen fästs i en skakelögla och sedan surras fast. Alltså både drar och bromsar hästen med denna, även om ryggstycket och svanskappan är den huvudsakliga bromsen. På Julia märks den stora nackdelen med denna sele mycket väl... Utrymmet för ryggraden är väldigt begränsat och i drag så har denna sele en viss tendens att tippa, vilket då trycker lite på ryggrad och muskler.
Min remsele, här kompletterad med lokor + draglinor och baksele!
När det kommer till tyngre arbete så är lokselen en av de bästa selarna. Draget läggs i lokorna, som kan röra sig helt oberoende av varandra! Det innebär att hästen kan röra sig väldigt fritt och risken för låsning av bogen blir mindre. Julia gillar att dra i lokor och det tror jag helt klart beror på att hon slipper trycket över ryggen + att hon kan röra sig väldigt obehindrat..!
Mitt senaste tillskott i selkammaren är min Ideal Equestrian-sele, en superfin bröstsele i fin kvalité. Bröstselen är rent historiskt sett föregångaren till travselen och en bra bröstsele bör ha en lös brösta, draglinor, baksele och däckel med ordentlig plats för hästens ryggrad!
Den lösa bröstan. Bröstan sitter alltså inte alls ihop med däckeln och bröstan kan därför röra sig helt fritt tillsammans med bogen. Dragytan är betydligt mindre än på en loksele och är därför inte lämpad att släpa alltför tunga lass.
När det kommer till huvudlag så har jag ett löjligt antal olika alternativ... På bilden ovan syns mammas gamla spärrgrimma. Det är kort och gott en nosgrimma från travet och dessa har öglor i sidorna. Den är en del i mitt första "bettlösa" alternativ, en så kallad Xylophonia-grimma, där ett delta sitter i spärrgrimmans ringar och i bettet samtidigt. Det ger en 50/50 inverkan på nos och i munnen, men kan också justeras för mer/mindre verkan i munnen. Jag tävlade med det alternativet ett antal gånger och det fungerade utmärkt!
Idag kör jag mest i vanlig lädergrimma, men jag äger som sagt otroligt många olika huvudlag! Allt från sidepull till tvådelade tränsbett ligger i lådorna..!
Rakt läderklätt halvcheekbett (kort och gott 'rakt läderbett' på "traviska").
Tvådelat halvcheek (travbett).
Sidepull.
Xylophonia-grimma & rakt läderbett.
En massa utrustning ha jag till damerna alltså, men å andra sidan är det få saker som idag används. Skulle jag skriva en lista på vad jag "måste" ha idag så är det:
1. Vagn
2. Bra sele
3. Lädergrimma
Jag kommer ihåg att jag redan under travtiden sade "Det bästa är om hästen har så lite utrustning som möjligt!". Men på den tiden betydde det nog mest att en naturtravare (naturbegåvning inom trav som klarar sina maxtempon utan krånglig utrustning) var lite finare än den krångliga balanskrävande travaren... Idag står jag fortfarande för det här, men på ett helt annat sätt. Kolla bara på första bilden i raden ovan... Ser det ut som "så lite utrustning som möjligt"? Nej, idag är det det "nödvändiga" som är med ut. D.v.s. sele och vagn. En dag ska inte ens huvudlaget hänga med..!
